Semster 2012
Då va man i Småland där man ska spendera den närmaste veckan!
Jätte söt liten stuga, dock så är det ganska dött men härligt.
Dom stora missarna är lugnt,
* Ute dass
* Dålig mottagning
* Massa myror
* Lite gammalt
* Den småländska dialekten
* Ingen dusch
Men det är bara att göra det bästa av situationen, så är jag snart här ifrån!
Men kommer ta många fina bilder förhoppningsvis.
Men kommer ta många fina bilder förhoppningsvis.
Tog en sväng med pappa igår så nu har jag sjukt ont i mina fötter då vi gick ner till vattnet som låg ca 3-4 km bort, i stenkross as härligt med tunna skor..
Detta resulterades i skoskav & svullnader, men aja man överlever.
Vi besökte min mammas fadderfars grav, sjukt fint.
Aja nu stitter vi ute i trädgården & dinglar med benen, vi hörs!
Problem & åter problem..
Äntligen hemma efter en dag i stan, de blev ett besök på rehab igen..
Kan ju ha mitt eget lilla fucking apotek hahaha nu har jag icke fungerade knän & tummar, helt awsome..
Det känns så himla bra att börja mitt liv med massa fel, en 15 åring som har gått igenom all skit & nu ska jag få det här.
Mina knän är väldigt sköra så att om jag trampar fel elr gör en rörelse för snabbt så går dom ur led eller dras till & jag får spendera 1-2 veckor på kryckor.
Mitt knä gick ur led för första gången ca ett år sedan, jag visste att det gick i släkten men jag har aldrig tänkt på det för övrigt så att när det hände mig i skolan, när jag satt på golvet & skulle resa mig upp & min knä skål går ur led & jag ser att den står åt vänster medans resten av benet är framåt så blev jag sjukt rädd..
Jag & min mamma har träffat massa läkare för detta & dom säger bara massa skit..
Den första sa att inget var fel.
Den andra att mitt knä var stukat, ( det går inte stuka ett knä så vet inte vart han fick det ifrån).
Den tredje sa att jag bara skulle ta medecin, alltså ska jag ta två st 3 gånger per dag. Vilket gör att man blir missbrukare till slut.
Jag & mamma gav upp så nu vet vi inte vad vi ska göra åt mina knän, det finns dagar jag inte kan röra mig, dagar jag inte kan tänka för att smärtan tar över..
Jag är en 15 åring tjej som aldrig fått möjligheten att vara barn..
Jag har aldrig lekt med min mamma pga att hon var väldigt sjuk när jag var liten, jag växte upp snabbt inuti mig, betedde mig äldre.
Jag var en typisk "stadsbo" redan som liten.
& nu så har jag mina knän som sabbar allt så jag får inte spela fotboll elr nåt sånt, inte vara med på idrotten..
Jag har m in tränare på rehab där det är som ett gym ist.
Det är sjukt deprimerande & jag önskar varje dag att jag för en gångs skull kunde få lite lycka i mitt liv ist för att hela jävla tiden fejka allt..
Men jag lever så vem bryr sig, jag får leva detta livet & försöka göra det bästa av situationen!
Cyberbully
Asså fy världens finaste men ändå sorgligaste film måste ju ändå vara Cyberbully, så grymt bra & jag tror verkligen många kan känna igen sig i detta ang mobbning. Som jag själv gör, jag har tagit mig igenom detta & jag hoppas & vet att många fler kan göra detta.
Jag hatar verkligen mobbning det ska inte ens behöva finnas..
Jag hoppas verkligen att folk kan ta åt sig denna filmen & inse att det faktiskt finns folk som mår piss över denna skit..
Det finns sidor för folk som är utsatta men jag vet att man inte kan prata med folk, det vet jag mycket väl.
När jag var som värst så kunde jag inte snacka med någon, jag önskar verkligen att denna filmen hade funnits när jag gick ingenom detta..
Den betyder sjukt mycket, tro mig den är värd att lägga sina ögon på det kan jag lova.
Det finns så många sjuka lagar som är med på filmen asså blir galen & sen att man känner sig dömd om man vill snacka om det.
Det är oftast svårt att snacka med folk man känner, men jag kan lova att det hjälper.
Jag ställer alltid upp för folk även om jag inte vet vad jag ska göra & säga, jag finns där för det betyder verkligen det vet jag.
Jag önskar verkligen att ni som läser detta & ser denna filmen, bryr er!
Vem fan bryr sig om nån är, fet, smal, utlänning, bög, lebb, all skit som folk blir kallade..
JAG personligen tycker att folk har rätt att vara exakt som man vill! Alla kan inte vara likadana.
Så mina tips:
1: Prata ut med den du litar på.
2: Se dig i spegeln & se vad du såg innan allt började.
3: Tro på dig själv, du är perfekt.
4: Gå med huvudet högt trots vad alla säger, för du är den som är perfekt.
5: Lär dig inte leva med mobbningen som jag gjorde, låt den inte vara en del av dig.
6: Var dig själv & BRY DIG INTE vad som sägs om dig. Du vet att det inte är sant & det är det viktigaste.
7: Lär dig lita på folk igen. Det är verkligen viktigt det lovar jag dig.
8: Göm dig inte, låt dom inte vinna.
& sen det viktigaste VA DIG SJÄLV trots allt.
Skriv av dig det hjälper & i framtiden kan du tänka tillbaka & se hur stark du va som faktiskt klarade dig igenom detta.
SJUKT!
Detta måste ju va helt sjukt? Vad fan säger jag bara, det är en sak om äldre vill men när små barn som alla är under 10 år ser ut så här då är det ju helt sjukt..
En sak om dom har lite smink men detta är ju helt SJUKT!
Till & med fejk tänder för att dom ska va tillräckligt vita då har det gått för långt, lös ögonfransar & allt, hur ska dom se ut när dom blir äldre?
Dom vaxar ju till & med ögonbrynen..
Hur kan dom ens sätta upp en sån här tävling & att faktiskt föräldrar låter det gå så här långt...
Dom kan ju knappast gå vissa utav dom & sen kan dom ju inte helt prata heller.
Dom anvnder mutningar & pengar för att barnen ska gå med på det asså sjukt.
Till & med köpa en häst för att deras barn ska göra föräldrarna lyckliga..
Dom lägger ut tusen lappar på det & sen låta ungarna va marilyn monroe som va en sexsymbol asså nae fyfan..
Det är ju bara skryt & massa skit..
En härlig Lördags kväll
Sitter & kollar på skal till min lilla älskling.
& har världens härligaste föräldrar som instämmer i stämmor & sjunger.
Vad gör man inte när det regnar & är piss väder ute, jo man sitter på altanen & myser.
Skratt & tårar bjuds jämt hos familjen Bråthen! <3
En famous dag på stan
Kul när man går på stan & varenda jävel tittar på mig som om jag vore drottningen.. Haha sjukligt!
Blir famous av att gå på stan det händer inte varje dag :P
Stalker
Nu ska det bli ändring, jag vet dock inte hur.
Men jag tänker inte acceptera att " du " föler efter mig...
Jag har en stalker som har hållt på i ca 3 månader nu, jag vet inte vem han är.
Han är " turk/ utlänning " bor i Ryd alltså Skövde. Ca 35-40 år gammal.
Denna mannen såg mig första gången då jag besökte Ryd, han åkte samma buss satt & stirrade på mig hela vägen in till stan, sedan så satt jag på en bänk på stationen i 3 timmar & väntade på min buss hem. Han gick förbi säkert 5 gånger sen stod han & bara tittade.
Sedan så fort jag har varit i stan så har han gått efter mig.
Jag skulle träffa en kompis i stan men fick ställa in detta, stalkern följde efter mig i en halv timma vart jag än gick.. Så när han vände huvudet så sprang jag iväg & halv vägs nere vid stationen så stod han & tittade på mig.
När jag har med mig folk så går han förbi & blänger ist & väntar tills den jag e med går.
Nu i måndags så skulle jag gå upp till min pappas jobb för att åka med honom hem. Jag skulle tagit bussen men jag fick lov att gå hela vägen ist, när jag skulle gå fram & ställa mig vid buss platsen så fick jag syn på denna mannen & han sprang över vägen & var jätte nära på att bli påkörd men det brydde han sig inte om..
Sen gick jag där jag visste att det fanns folk.
Över kyrkogårdar & han var tätt efter mig.. Då är man lugnt helt säker på att han följer efter..
Så nu funderar jag på att göra en anmälan till polisen men dom kan ju inte göra något åt det förens han gör nåt mot mig, vilket är helt sjukt, så om detta gör så att jag kommer dö, då kan ju polisen lika gärna lägga av.
Lagen är sån, ja men för fan ändra lagen då, för jag hade inte tänkt dö på detta sättet.
My girls
Mitt liv har inte alltid varit så lätt många gånger har jag gett upp..men detta ändrades för 6 årsen när jag träffade mina änglar! ni fick mig att se det positiva i livet ni fick mig att inse att jag var unik & att ge upp inte var det enda valet jag hade, jag släppte in er i mitt liv & allt kändes helt plötsligt ljust! för två årsen så rasade jag ihop igen & denna gången var det värre än värst.. men ni gav inte upp ni lärde mig att gå igen <3
Vi har gått igenom mycket & tillsammans är vi starka.
Ni betyder verkligen allt, ni kan inte fatta hur stort stöd ni verkligen kan ge & hur mycket ni underlättar !
Älskar er så jäkla mycket! <3
Ni är my girls: Matilda, Maja & Emma.
Älskar er så jäkla mycket! <3
Ni är my girls: Matilda, Maja & Emma.
Skitsnack
Jag orkar inte höra allas skitsnack, jag kommer inte ändra mig bara för det. Alla snackar jämt om att man ska vara unik, haha det är ett skämt som alla nästan tror på. I slutändan så får man ändå inte vara som man vill, det är alltid någon som ska förstöra alla.
Jag är en fighter, men jag klarar inte allt själv.
Det går till en viss gräns sen så orkar man inte mer, min gräns har jag gått över många gånger nu, men jag tänker inte ge upp än.
Ett tag hade jag endast musiken, den kommer alltid vara den som är min räddare i nöden!
Mitt underbara Halden
Mitt otroligt fina Halden! Spenderat tre dagar här!
Lite mer än ett årsen Anders Behring Brevik slog till nu, tiden går otroligt fort..
En vecka innan så gick jag & mina föräldrar på dom gatorna i Oslo så det va lite läskigt, men skönt att äntligen åkt tillbaka!
Mina änglar
Bästa mannen i mitt liv, han va helt underbar & helt otroligt härlig.
Min morfar gick bort när jag var 6 år, det har alltså gått 9 år nu.
Jag minns att telefonen ringde jätte tidigt en morgon, det var min moster, mamma snackade ganska högt & jag kunde höra det in till mig.
Jag gick in till mamma & kollade vad som hänt, när jag hörde:
- Ni vet la om han är död eller?
Samma dag så skulle vi ta vårat sista farväl, det var en öppen kista & man kunde se morfars härliga leende.
Jag la ett rött hjärta vid handen på honom, det stod världens bästa morfar.
Mamma böjde sig ner & frågade hur jag mådde med tanke på att det var min bästis i kistan, mitt svar till mamma va:
- Jag kan inte gråta mamma, jag har inga näsdukar med mig.
I drygt 9 år nu efter detta så har jag känt en klump i min mage & jag vet att den kommer stanna där.
Än idag så kommer jag ihåg min älskade lilla morfar, alla minnen vi delat, alla saker vi gjort.
Det kommer jag alltid bära med mig!
Lennart Andersson du va min morfar, nu & för alltid, glömmer dig aldrig! <3
Sen, den bästa mannen måste ha den bästa kvinnan, alltså min mormor!
Det har gått 3 år utan henne nu.
När jag ser tillbaka så ser jag mormor när hon mådde som värst & det är inte den synen & det minnet man vill ha.
Det va en torsdag, pappa & jag va på frälsis & spelade när mamma ringde & sa:
-Mormor har ramlat.
Vi slängde oss i bilen, åkte direkt ner dit mormor bodde. Pappa sa att jag skulle stanna utanför, dörren va öppen direkt in & jag ville verkligen träffa mormor, så jag sprang efter, vilket jag ångrar mig ang idag.
Det första jag såg var mormor liggandes på golvet, hon var helt borta & vi fick ingen kontakt med henne.
Pappa ringde ambulansen & inte heller dom kunde få kontakt med henne, så mamma följde med in till kss.
Det tog flera dagar innan vi fick veta vad som hänt & mormor blev opererad.
Anledningen till att allt hände var att mormor skulle böja sig ner & fixa till mattan, hon ramlade bakåt & fick ett slag i huvudet också blåmärken & bulor.
Mormor opererades sedan för en 12 kilos tumör innen i magen. Så att när hon lutat sig framåt så fick hon inte nått syre på grund av dess storlek.
Läkarna råkade klämma åt något under operationen som man inte märkte då, varet spreds sig sedan till blodet, vilket slutade med blodförgiftning.
Läkarna ringde vid 7 den 12 Maj 2009, då hade mormor gått bort.
Vi åkte till sjukhuset för att ta farväl av henne en sista gång, mormor hade hunnit bli kall & vit/ gul.
Jag gav henne en sista puss på pannan.
Det var en lättnad för henne men en stor saknad för oss.
Else-Britt Andersson <3
Norway here i come
Då var det dags att åka till mitt älskade Norge igen då!
Blir en kort tur denna gången dock, men drar på fredag & kommer hem på söndag rätt chill!
Jag är en halv norsk brud som älskar att åka tillbaka till mitt andra " hem " så det e sjukt nice!
Känns dock sjukt konstigt att åka tillbaka efter det som hände sist, va i Oslo & gick på dom gatorna som bomben va på. Men det är ett steg som är värt att ta!
Blir att hälsa på släkten & bara tat lugnt! Kanske spana killar vem vet ;) Norska killar in my heart!
Haha sjukt stolt att jag får plats i en väska, notera siffran ett! Haha jag ska köpa en as stor hollywood väska & fixa några snygga guards te mig & väskan!
Keep on dreaming!
Saker som händer
Bilden e tagen 2009.
Jag är uppväxt med mobbning, det blev en del av mig till slut jag började tro på vad folk sa om mig. Det är det värsta man kan göra, ingenting som sägs om folk bakom ryggen är sant.
Min mobbning började i första klass, jag var inte direkt jätte smal & inte så jätte fin kanske.
Jag var ganska sur när jag var liten på grund av detta & det togs lätt ut på familjen.
Sedan så gick min morfar " min ängel" bort när jag var 6 år & det blev snabbt jätte svårt & jag tog riktigt illa upp vad folk sa om mig.
Vanliga ord man fick höra va, tjockis. knubbis, hur fan kan du gå ut eller.. massa sånt.
Notera att jag var endast 6 när allt började. Vi flyttade sedan när jag började 2:an av många anledningar, detta va dock inte nån utav dom. Jag va sjukt förväntans full, hade ett stort hopp om att allt skulle ta slut!
Jag var en stadsbo & vi flyttade ut på landet & det gjorde inte allt lättare, Jag var inte den typen som lekte när jag var liten, jag hatade att smutsa ner mig & valde då att ta ett steg bakåt från såna saker som var smutsiga.
Jag hittade nya vänner på min nya skola & jag trivdes as bra för att mitt gamla liv var äntligen borta!
Men sen så började jag tänka tillbaka & gamla minnen togs fram igen.
Många år gick & sakerna fortsattes att sägas, mycket skit hände i mitt liv & jag bestämde mig för att ändras! Försöka bli den människan alla ville att jag skulle va!
Detta är jag nu!
Jag hoppades på att allt skulle sluta, men om man är uppväxt med det så verkar det som att man får stå ut med det..
Jag gick ner 24 kilo, började sminka mig,fixade håret, började klä mig snyggare.
Sakerna som sägs nu är istället: Hora, fjortis, bimbo, bitch & mycket mer.
Ni som säger detta har ingen aning om vad jag offrat, vad jag faktiskt gjort för att bli den jag är idag!
Jag började med ätstörningar/ anorexia det va så jag gick ner i vikt, jag tränade hela tiden & åt inte något till slut, en halv potatis kunde det bli i skolan om jag kunde få ner det.
Jag svimmade alltid & fick blåmärken men det täckte jag med ett leende, vilket fick folk att inte märka något.
Jag blev fejk & ljög ganska ofta för vänner & familjen, jag sa jämt till vännerna att jag hade något att göra så det va därför jag inte kunde va med dom, men grejen va att jag åkte hem för att jag visste att jag skulle tuppa ihop & jag ville inte att dom skulle se det. & min ork för allt försvann totalt.
Skillnaden nu är att jag kan prata med mina vänner, men dom vet att det är mycket jag inte klarar av att säga.
Dom små saker vi säger men som aldrig betyder något.
Det finns så sjukt mycket man säger utan att man tänker sig för, som att bära runt på skulden hela livet för vad man sa en endaste gång & aldrig fick möjligheten att be om ursäkt. I remember you said "don't leave me here alone" but all that's dead and gone and passed tonight.
silence is a girls loudest cry,
you know she's really hurt when she starts ignoring you.
Min brorsa
My life would suck without you.
11-08-23 det va den dagen du steg in i mitt liv. Du öppnade mina ögon & fick mig att inse vad jag är & har. Utan dig så va jag tom, jag va beredd att offra allt..
Vi snackade några gånger & jag började inse mer & mer vad jag faktiskt hade, jag hade hittat en polare som brydde sig!
Du va den jag verkligen behövde, ljuset i mörkret.
Vi har tagit oss igenom mkt! Vi har sårat varann, bråkat men trots allt så är det du som är den " brorsan" jag aldrig fick.
Vi slutade snacka & tappade kontakten helt, men jag behövde dig & du behövde mig.
Du har ställt upp för mig & jag för dig, i mörka & ljusa stunder så har vi stöttat varann.
Du har varit på gränsen att hoppa många gånger men hoppar du så hoppar jag.
Tårar har komit & gått. Tiden läker fan inga sår den gör dom bara värre.
Vi har minnen tillsammans & fler ska det bli. Jag släpper dig aldrig, vänskapen e nt alltid lätt.
Jag finns för dig nu & för alltid brorsan! <3
Mirror
Mirror on the wall, here we are again
Through my rise and fall
You've been my only friend
You told me that they can't understand the man I am
So why are we here talkin' to each other again?
Through my rise and fall
You've been my only friend
You told me that they can't understand the man I am
So why are we here talkin' to each other again?
Mamma
Bästa kvinnan i mitt liv är lugnt min mamma, hon har alltid funnits där för mig även fast hon själv haft det svårt. Mamma är den man alltid kan snacka med om man inte mår bra, hon är ett sjukt bra stöd.
Jag & min mamma har kommit nära varann på grund av allt vi gått igenom tillsammans!
Min mamma fick canser när jag var ett & ett halvt år & hon klarade sig precis ifrån det, tack o lov! Utan min mamma hade jag inte varit den jag är idag.
Jag har inte sett min mamma frisk men herre gud vem fan bryr sig? Jag skulle inte vilja ha min mamma på något annat sätt!
Min mamma har fått lära sig att stå ut med mycket, det går inte en enda dag utan att hon ska behöva lida av smärta, men hon gör det med ett leende för att hon alltid har familjen brevid sig!
Idag så är min mamma frisk förklarad! Det är så jäkla skönt, mammas canser kommer inte komma tillbaka, finns det nåt bättre att få höra?
Jag älskar min mamma nu & föralltid! <3
This is me
Jaha detta är typ min 5:e blogg så vi får hoppas på att det blir bättre denna gången!
Jag heter Emelie är snart 15 & är en sjukt glad brud!
Jag älskar musik & är grymt inne i det just nu så det lär ni märka, ne men på fritiden så är det väl polare som gäller.
Jag bor i Skövde med min familj som består av mamma, pappa & två äldre systrar + min lilla hund.
I min blogg så kommer det finnas glada & deppiga stunder det kommer ni lugnt märka.
Jag har inte fixat denna bloggen för att alla typ ska läsa & hålla på utan att jag ska kunna skriva av mig utan att någon ska dömma.
Ne men det var nog allt just nu.