Bilden e tagen 2009.
Jag är uppväxt med mobbning, det blev en del av mig till slut jag började tro på vad folk sa om mig. Det är det värsta man kan göra, ingenting som sägs om folk bakom ryggen är sant.
Min mobbning började i första klass, jag var inte direkt jätte smal & inte så jätte fin kanske.
Jag var ganska sur när jag var liten på grund av detta & det togs lätt ut på familjen.
Sedan så gick min morfar " min ängel" bort när jag var 6 år & det blev snabbt jätte svårt & jag tog riktigt illa upp vad folk sa om mig.
Vanliga ord man fick höra va, tjockis. knubbis, hur fan kan du gå ut eller.. massa sånt.
Notera att jag var endast 6 när allt började. Vi flyttade sedan när jag började 2:an av många anledningar, detta va dock inte nån utav dom. Jag va sjukt förväntans full, hade ett stort hopp om att allt skulle ta slut!
Jag var en stadsbo & vi flyttade ut på landet & det gjorde inte allt lättare, Jag var inte den typen som lekte när jag var liten, jag hatade att smutsa ner mig & valde då att ta ett steg bakåt från såna saker som var smutsiga.
Jag hittade nya vänner på min nya skola & jag trivdes as bra för att mitt gamla liv var äntligen borta!
Men sen så började jag tänka tillbaka & gamla minnen togs fram igen.
Många år gick & sakerna fortsattes att sägas, mycket skit hände i mitt liv & jag bestämde mig för att ändras! Försöka bli den människan alla ville att jag skulle va!
Detta är jag nu!
Jag hoppades på att allt skulle sluta, men om man är uppväxt med det så verkar det som att man får stå ut med det..
Jag gick ner 24 kilo, började sminka mig,fixade håret, började klä mig snyggare.
Sakerna som sägs nu är istället: Hora, fjortis, bimbo, bitch & mycket mer.
Ni som säger detta har ingen aning om vad jag offrat, vad jag faktiskt gjort för att bli den jag är idag!
Jag började med ätstörningar/ anorexia det va så jag gick ner i vikt, jag tränade hela tiden & åt inte något till slut, en halv potatis kunde det bli i skolan om jag kunde få ner det.
Jag svimmade alltid & fick blåmärken men det täckte jag med ett leende, vilket fick folk att inte märka något.
Jag blev fejk & ljög ganska ofta för vänner & familjen, jag sa jämt till vännerna att jag hade något att göra så det va därför jag inte kunde va med dom, men grejen va att jag åkte hem för att jag visste att jag skulle tuppa ihop & jag ville inte att dom skulle se det. & min ork för allt försvann totalt.
Skillnaden nu är att jag kan prata med mina vänner, men dom vet att det är mycket jag inte klarar av att säga.
