Mina änglar
Bästa mannen i mitt liv, han va helt underbar & helt otroligt härlig.
Min morfar gick bort när jag var 6 år, det har alltså gått 9 år nu.
Jag minns att telefonen ringde jätte tidigt en morgon, det var min moster, mamma snackade ganska högt & jag kunde höra det in till mig.
Jag gick in till mamma & kollade vad som hänt, när jag hörde:
- Ni vet la om han är död eller?
Samma dag så skulle vi ta vårat sista farväl, det var en öppen kista & man kunde se morfars härliga leende.
Jag la ett rött hjärta vid handen på honom, det stod världens bästa morfar.
Mamma böjde sig ner & frågade hur jag mådde med tanke på att det var min bästis i kistan, mitt svar till mamma va:
- Jag kan inte gråta mamma, jag har inga näsdukar med mig.
I drygt 9 år nu efter detta så har jag känt en klump i min mage & jag vet att den kommer stanna där.
Än idag så kommer jag ihåg min älskade lilla morfar, alla minnen vi delat, alla saker vi gjort.
Det kommer jag alltid bära med mig!
Lennart Andersson du va min morfar, nu & för alltid, glömmer dig aldrig! <3
Sen, den bästa mannen måste ha den bästa kvinnan, alltså min mormor!
Det har gått 3 år utan henne nu.
När jag ser tillbaka så ser jag mormor när hon mådde som värst & det är inte den synen & det minnet man vill ha.
Det va en torsdag, pappa & jag va på frälsis & spelade när mamma ringde & sa:
-Mormor har ramlat.
Vi slängde oss i bilen, åkte direkt ner dit mormor bodde. Pappa sa att jag skulle stanna utanför, dörren va öppen direkt in & jag ville verkligen träffa mormor, så jag sprang efter, vilket jag ångrar mig ang idag.
Det första jag såg var mormor liggandes på golvet, hon var helt borta & vi fick ingen kontakt med henne.
Pappa ringde ambulansen & inte heller dom kunde få kontakt med henne, så mamma följde med in till kss.
Det tog flera dagar innan vi fick veta vad som hänt & mormor blev opererad.
Anledningen till att allt hände var att mormor skulle böja sig ner & fixa till mattan, hon ramlade bakåt & fick ett slag i huvudet också blåmärken & bulor.
Mormor opererades sedan för en 12 kilos tumör innen i magen. Så att när hon lutat sig framåt så fick hon inte nått syre på grund av dess storlek.
Läkarna råkade klämma åt något under operationen som man inte märkte då, varet spreds sig sedan till blodet, vilket slutade med blodförgiftning.
Läkarna ringde vid 7 den 12 Maj 2009, då hade mormor gått bort.
Vi åkte till sjukhuset för att ta farväl av henne en sista gång, mormor hade hunnit bli kall & vit/ gul.
Jag gav henne en sista puss på pannan.
Det var en lättnad för henne men en stor saknad för oss.
Else-Britt Andersson <3
Kommentarer
Trackback